54

Under sommarlov och andra lediga tillfällen får jag möjligheten att tänka över saker och ting. Ibland leder det till någon bra idé som jag kan tillämpa i min vardag eller i ett rollspel som jag skriver på. I andra fall så kan det istället leda till dåligt humör och dysterhet allt eftersom jag förändrar min bild på hur jag själv, mina nära eller världen fungerar.

Jag har upptäckt att jag har en utlösare, en utlösare som utlöser en emotionell respons. Om jag tittar på vissa objekt eller bilder med ett visst motiv så fylls jag med en sorts glädje. Det är något fint och speciellt som jag tittar på och det får mig att må bra, så länge som jag fortsätter titta på objektet eller bilden. Detta glada och muntra humör kommer dock att allt eftersom bytas ut mot ett vemod, en känsla av ett absolut och fullkomligt slut. Det glada i motivet kommer från minna minnen, men det som har skett i mina minnen kommer jag inte uppleva med det här motivet. Det är slut, det finns inget mer och kommer aldrig att finnas.

Så vad gör man? Sitter man och fortsätter försöka klämma ur det sista glada ur de minnen som finns, eller går man ut i den stora okända världen och försöker finna sig ett nytt motiv? Det är en stor värld med många motiv, men kan något av de nå nivån som det gamla motivet hade? Det är stora frågor som alla egentligen har ett självklart svar. Ja, självklart ska man gå vidare med sitt liv. Självklart kommer något att kunna bli lika speciellt, även om det är på ett annat vis.

Men vill jag vet inte om jag vill lämna det gamla motivet bakom mig.

Det är ett väldigt fint motiv.

Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.

53

Han avbröt sig helt plötsligt när spelaren växlade låt. Hans mungipa drogs uppåt en aning och han reste sig med ett leende på läpparna.

   "Får man lov?" Sa han lite skämtsamt och räckte fram sin vänstra hand.

   Hon såg förvånat på honom. Hennes blick färdades från hans ansikte till den utsträckta handen och tillbaka till ansiktet. snart ändrades också hennes ansiktsuttryck till ett leende och hon tog hans hand.

   De tog sig runt bordet som stod framför soffan och ställde sig i rummets mitt. De var inte vana vid den här typen av umgänge och försökte lite småklumpigt komma in i takt, men till slut verkade de få kläm på dansen. De snurrade runt i rummet i hög fart. Deras fötter rörde sig snabbt i takt med musiken. De rörde sig allt närmre varandra och till slut omfamnade de varandra i en kram. De höll i hårt i varandra. Försiktigt drog de sig tillbaka för ett ögonblick och lätt sina blickar mötas. De lutade sig sakta åt varsitt håll och lät deras läppar mötas i en kyss.

   I bakgrunden tog Musettas Vals slut och nästa låt började.

Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.

52

Fem av veckans sju dagar åker jag buss tur och retur mellan hemmet och skolan. Nästan varje resa hem ter sig på samma sätt:

Bussen kommer till stationen och stannar med dörren precis framför mig. Jag tar ett steg tillbaka så att resenärer kan kliva av bussen innan vi andra kliver på, men istället så tas det nyligen bildade vakuumet upp av (oftast) tonåriga resenärer som trycker sig in i bussen förbi de som vill av. De som ska av går av och jag väntar nu på att de med rullator, rullstol eller barnvagn ska få gå på, men först ska ytterliggare resenärer trycka sig förbi kön och in i bussen. Efter att vagnar är inne så är endast jag och en handfull andra människor kvar utanför bussen. Jag går på och sätter mig vid en fönsterplats.

Nu kan antingen bussen ha ett överflöd av platser kvar eller så är det nästan fullt, i vilket fall berättelsen fortsätter som följer. Vi anländer till hållplatsen närmast gymnasiet där det väntar lika många som hälften av oss som redan sitter på bussen är. Alla tränger sig in på bussen och sittplatser intas undan för undan innan några till slut ger upp och ställer sig mitt i bussen. Platsen bredvid mig och möjligtvis en till är nu fortfarande tomma.

...

Och sen så har vi ju de gånger som alkoholister åker med, men eftersom jag inte känner för att sitta och skriva svordomar nu så tänker jag hoppa över att berätta i större detalj om hur de sitter och skriker, super och spiller öl i mitt-gången.

Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.

51

Av någon oförklarlig anledning så blir jag väldigt ofta bloggsugen när jag ska gå och lägga mig. Detta vore inte något problem om det inte vore för att jag sällan läger mig före klockan 02:00.

Knepigt.

Eftersom jag är aningen egotrippad, attention-whore och allmänt nyfiken så har jag lagt upp en liten poll här bredvid som jag skulle uppskatta om så många som möjligt röstade på.

Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.

50

Jag tycker om att få komplimanger.

Det kanske inte är det mest revolutionerande avslöjandet, men så är det. Jag tycker också illa om att få komplimanger. Motsägelsefullt? Precis.

Så här är det. Jag är singel, något som borde uppfattats av de ca många inlägg jag gjort då jag gnällt och klagat på hur jag är singel men spanar in tjejer som jag sen inte får ihop något med. Att vara singel under så här lång tid, kopplad med hur litet intresse jag uppfattat från det motsatta könet, leder till jag blir aningen negativ och alltmer kritisk till mina fysiska och mentala aspekter.Då gör komplimanger sin entré.

"Du är så trevlig och skulle kunna få vem du vill."

"Du ser så fin ut i håret."

"Det där [ljudet som du gör] låter så mysigt."

Tre komplimanger jag fått av nära vänner. Tre komplimanger som värmer otroligt mycket när man hör dem och får en att känna sig speciell i världen.

Tre komplimanger som inte borde tänkas på under nattdalar, då man är så pessimistisk som bara går och tycker synd om sig själv. Om allt som sagts är sant så borde jag inte sitta själv och tycka synd om mig själv. Jag borde ha någon att sitta och mysa framför en film med. Någon som jag bara kan hålla om och känna att nu är allting bra och jag behöver inget mer.

Men så är det ju inte.

Och så kommer det inte heller bli.

I alla fall så länge som jag saknar något som kan liknas vid initiativ-förmåga.

...

Det var ju är muntert 50:e inlägg jag lyckades snickra ihop.

Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.

49

En dröm

Jag ligger på sida ovanpå ett mjukt underlag, kanske en säng. Allt är mörkt förutom det ljus som skiner ner och lyser upp hela underlaget. Mittemot mig ligger X. Vi är båda iklädda vanliga kläder och tittar varandra i ögonen. Hon ler.

Jag låter mina ben leta sig fram mot hennes och trasslas ihop med dem. Hennes leende byts ut mot en min som visar obehag.

Drömmen skiftar.

Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.

48

Det känns lite som att jag skulle behöva en lite mera optimistisk inlägg här högst upp.

Kladdkaka är väldigt mumsigt.

'Mumsigt' är tydligen inget ord.

Det här fungerar inte riktigt...

Vi höres vid nästa trå- SKYRIM!

Jag har köpt Skyrim. Det är ett väldigt roligt spel som jag skulle kunna prata om, men jag tvivlar på att någon skulle vara speciellt intresserad av att läsa det. Inte för att resten av mina inlägg har det mest intressanta av innehåll, men det är principen som räknas. Nu närjag tänker på det så är jag inte riktigt säker på vilken princip det är jag menar...

...

Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.