A lonely man in a kingdom sits,
on the broken throne of history.
A King of Embers, the Lord of Ash,
his domain split straight in half.
The servants of his ancient foe,
has come at last to claim his throne.
2014-01-07
2013-12-05
59
The last
time I saw you was at the harbour. You stood there in the armour you
told me your grandfather has once bought years ago, and that had
since been passed down through the generations. How excited and sad
your son was at your imminent departure; His dad, a brave soldier of
the King's army, was going away to fight in the war.
All
around us the crowd cheered as the drums and trumpets played the
King's anthem. Families were seeing of their sons, husbands, and
fathers with the traditional ribbons of good fortune wrapped around
varying pieces of equipment.
Suddenly the crowd parted as the King rode upon his horse to the
ship, waving to His subjects with a calm smile on His face. His Royal
sign was emblazoned on the multitude of brightly coloured banners: an
athai-rune within a circle of arcane scripture. The sun's bright
light was caught in several pieces of His armour as His horse began
ascending the gangplank to the ship.
The
King dropped of his horse and took up position by the edge of the
ship and addressed the crowd. The kingdom was going to war with the
barbarians across the sea and their false god. Honours, gold and
glories were about to be won to those who fought bravely.
The
army started boarding the ships and I kissed you. You handed your son
your amulet “for when you got back”. He clenched it tightly to
his chest and promised to keep it safe for you. You smiled and kissed
me farewell one last time before you turned for the transport. And as
I saw you vanish onto the ship I felt a sharp pain within me as the
visions came once more.
The
kingdom was marching to war to fight the heathens.
The
kingdom was marching for the last time.
2013-10-25
58
Daniel.
Ja?
Det är ditt fel.
Vad menar du?
Våldtäkt. Det är ditt fel.
Jaså. Varför då?
Du protesterar inte mot reklam som använder sig av sexualiserade kvinnor.
Jaha, och det här gör alltså att jag är skyldig till hur andra män, som antagligen är sinnesrubbade, förgriper sig på andra kvinnor.
Ja. Du är också skyldig till världens krig.
Jaså, det säger du. Får man fråga hur då?
Du protesterar inte mot våldsam media eller världsledare som startar krig.
Och det här gör mig skyldig till krig i länder som jag aldrig ens tänkt på tidigare?
Ja.
Jaha.. Är det något mer som jag bör veta om min skuld till?
Allt.
Va?
Du är skyldig till allt dålig i världen som en människa gör mot en annan människa.
Allt?
Allt.
För att jag inte säger mot?
För att du inte säger mot.
....
Daniel.
Vad?!
Allt är ditt fel.
Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.
Ja?
Det är ditt fel.
Vad menar du?
Våldtäkt. Det är ditt fel.
Jaså. Varför då?
Du protesterar inte mot reklam som använder sig av sexualiserade kvinnor.
Jaha, och det här gör alltså att jag är skyldig till hur andra män, som antagligen är sinnesrubbade, förgriper sig på andra kvinnor.
Ja. Du är också skyldig till världens krig.
Jaså, det säger du. Får man fråga hur då?
Du protesterar inte mot våldsam media eller världsledare som startar krig.
Och det här gör mig skyldig till krig i länder som jag aldrig ens tänkt på tidigare?
Ja.
Jaha.. Är det något mer som jag bör veta om min skuld till?
Allt.
Va?
Du är skyldig till allt dålig i världen som en människa gör mot en annan människa.
Allt?
Allt.
För att jag inte säger mot?
För att du inte säger mot.
....
Daniel.
Vad?!
Allt är ditt fel.
Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.
2013-07-18
57
Klockan är 04:43 Torsdagen den 18/7 2013 och jag är fortfarande vaken. Jag har inte gjort något för att försöka somna eller ens gått och lagt mig så det borde inte vara speciellt konstigt att jag fortfarande är vaken. För ungefär en och en halv till två timmar sedan gick min bror och la sig och jag blev den ende vakne i huset, och för kanske 45 minuter sedan så gick pappa upp vilket betyder att min titel inte längre gäller. Från det att min bror lägger sig till det att jag vaknar dagen därpå brukar jag vara själv. Då brukar det bara vara jag, datorn och dess program, och det jag kan hitta på Internet.
Sedan jag skrev den föregående meningen har jag letat i mitt eget bloggarkiv efter något som jag nu glömt, men jag upptäckte hur fruktansvärt deprimerande mina tidigare inlägg ser ut, i alla fall de som skrevs under första halvan av 2012. Det är väldigt sällan som jag tittar tillbaka i arkiven och faktiskt utnyttjar bloggens funktion som journal, men jag måste erkänna att det är lite kul och jag hoppas att jag gör det igen när det har gått kanske tio istället för ett år sedan det jag skrev.
När jag öppnade verktyget för att skriva ett nytt inlägg så var målet att skriva något halvt-filosofiskt om hur regler fungerar bara för att vi låter dem fungera och egentligen inte betyder något för den större existensen, men efter tre försök så hamnade jag här istället i den typen av blogg-post som blir när jag känner för att skriva av mig utan att ha något riktigt intressant att skriva om.
Senaste gången jag skrev så hade jag flyttat till Uppsala för att studera på Kandidatprogrammet i Klassiska Studier på universitetet, och sedan dess har jag hoppat av programmet, flyttat hem igen, blivit antagen till Kandidatprogrammet i Matematik, och börjat söka efter en ny bostad. Man kan säga att jag hoppas på bättre lycka den här gången.
Nu tänker jag gå och lägga mig och läsa.
Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.
Sedan jag skrev den föregående meningen har jag letat i mitt eget bloggarkiv efter något som jag nu glömt, men jag upptäckte hur fruktansvärt deprimerande mina tidigare inlägg ser ut, i alla fall de som skrevs under första halvan av 2012. Det är väldigt sällan som jag tittar tillbaka i arkiven och faktiskt utnyttjar bloggens funktion som journal, men jag måste erkänna att det är lite kul och jag hoppas att jag gör det igen när det har gått kanske tio istället för ett år sedan det jag skrev.
När jag öppnade verktyget för att skriva ett nytt inlägg så var målet att skriva något halvt-filosofiskt om hur regler fungerar bara för att vi låter dem fungera och egentligen inte betyder något för den större existensen, men efter tre försök så hamnade jag här istället i den typen av blogg-post som blir när jag känner för att skriva av mig utan att ha något riktigt intressant att skriva om.
Senaste gången jag skrev så hade jag flyttat till Uppsala för att studera på Kandidatprogrammet i Klassiska Studier på universitetet, och sedan dess har jag hoppat av programmet, flyttat hem igen, blivit antagen till Kandidatprogrammet i Matematik, och börjat söka efter en ny bostad. Man kan säga att jag hoppas på bättre lycka den här gången.
Nu tänker jag gå och lägga mig och läsa.
Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.
2012-09-24
2012-09-23
55
Det här känns bra.
Jag har flyttat till ett inneboende Uppsala.
Jag har börjat plugga på universitet.
Jag har gått med i en nation.
Jag har skrivit dialog på rim.
Jag har framfört ett spex.
Jag har träffat nya människor.
Jag har fikat med en person.
Jag har slutat tänka på det gamla motivet.
Det här känns bra.
Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.
Jag har flyttat till ett inneboende Uppsala.
Jag har börjat plugga på universitet.
Jag har gått med i en nation.
Jag har skrivit dialog på rim.
Jag har framfört ett spex.
Jag har träffat nya människor.
Jag har fikat med en person.
Jag har slutat tänka på det gamla motivet.
Det här känns bra.
Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.
2012-07-17
54
Under sommarlov och andra lediga tillfällen får jag möjligheten att tänka över saker och ting. Ibland leder det till någon bra idé som jag kan tillämpa i min vardag eller i ett rollspel som jag skriver på. I andra fall så kan det istället leda till dåligt humör och dysterhet allt eftersom jag förändrar min bild på hur jag själv, mina nära eller världen fungerar.
Jag har upptäckt att jag har en utlösare, en utlösare som utlöser en emotionell respons. Om jag tittar på vissa objekt eller bilder med ett visst motiv så fylls jag med en sorts glädje. Det är något fint och speciellt som jag tittar på och det får mig att må bra, så länge som jag fortsätter titta på objektet eller bilden. Detta glada och muntra humör kommer dock att allt eftersom bytas ut mot ett vemod, en känsla av ett absolut och fullkomligt slut. Det glada i motivet kommer från minna minnen, men det som har skett i mina minnen kommer jag inte uppleva med det här motivet. Det är slut, det finns inget mer och kommer aldrig att finnas.
Så vad gör man? Sitter man och fortsätter försöka klämma ur det sista glada ur de minnen som finns, eller går man ut i den stora okända världen och försöker finna sig ett nytt motiv? Det är en stor värld med många motiv, men kan något av de nå nivån som det gamla motivet hade? Det är stora frågor som alla egentligen har ett självklart svar. Ja, självklart ska man gå vidare med sitt liv. Självklart kommer något att kunna bli lika speciellt, även om det är på ett annat vis.
Men vill jag vet inte om jag vill lämna det gamla motivet bakom mig.
Det är ett väldigt fint motiv.
Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.
Jag har upptäckt att jag har en utlösare, en utlösare som utlöser en emotionell respons. Om jag tittar på vissa objekt eller bilder med ett visst motiv så fylls jag med en sorts glädje. Det är något fint och speciellt som jag tittar på och det får mig att må bra, så länge som jag fortsätter titta på objektet eller bilden. Detta glada och muntra humör kommer dock att allt eftersom bytas ut mot ett vemod, en känsla av ett absolut och fullkomligt slut. Det glada i motivet kommer från minna minnen, men det som har skett i mina minnen kommer jag inte uppleva med det här motivet. Det är slut, det finns inget mer och kommer aldrig att finnas.
Så vad gör man? Sitter man och fortsätter försöka klämma ur det sista glada ur de minnen som finns, eller går man ut i den stora okända världen och försöker finna sig ett nytt motiv? Det är en stor värld med många motiv, men kan något av de nå nivån som det gamla motivet hade? Det är stora frågor som alla egentligen har ett självklart svar. Ja, självklart ska man gå vidare med sitt liv. Självklart kommer något att kunna bli lika speciellt, även om det är på ett annat vis.
Men vill jag vet inte om jag vill lämna det gamla motivet bakom mig.
Det är ett väldigt fint motiv.
Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.
Subscribe to:
Posts (Atom)