Bussen kommer till stationen och stannar med dörren precis framför mig. Jag tar ett steg tillbaka så att resenärer kan kliva av bussen innan vi andra kliver på, men istället så tas det nyligen bildade vakuumet upp av (oftast) tonåriga resenärer som trycker sig in i bussen förbi de som vill av. De som ska av går av och jag väntar nu på att de med rullator, rullstol eller barnvagn ska få gå på, men först ska ytterliggare resenärer trycka sig förbi kön och in i bussen. Efter att vagnar är inne så är endast jag och en handfull andra människor kvar utanför bussen. Jag går på och sätter mig vid en fönsterplats.
Nu kan antingen bussen ha ett överflöd av platser kvar eller så är det nästan fullt, i vilket fall berättelsen fortsätter som följer. Vi anländer till hållplatsen närmast gymnasiet där det väntar lika många som hälften av oss som redan sitter på bussen är. Alla tränger sig in på bussen och sittplatser intas undan för undan innan några till slut ger upp och ställer sig mitt i bussen. Platsen bredvid mig och möjligtvis en till är nu fortfarande tomma.
...
Och sen så har vi ju de gånger som alkoholister åker med, men eftersom jag inte känner för att sitta och skriva svordomar nu så tänker jag hoppa över att berätta i större detalj om hur de sitter och skriker, super och spiller öl i mitt-gången.
Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.
