52

Fem av veckans sju dagar åker jag buss tur och retur mellan hemmet och skolan. Nästan varje resa hem ter sig på samma sätt:

Bussen kommer till stationen och stannar med dörren precis framför mig. Jag tar ett steg tillbaka så att resenärer kan kliva av bussen innan vi andra kliver på, men istället så tas det nyligen bildade vakuumet upp av (oftast) tonåriga resenärer som trycker sig in i bussen förbi de som vill av. De som ska av går av och jag väntar nu på att de med rullator, rullstol eller barnvagn ska få gå på, men först ska ytterliggare resenärer trycka sig förbi kön och in i bussen. Efter att vagnar är inne så är endast jag och en handfull andra människor kvar utanför bussen. Jag går på och sätter mig vid en fönsterplats.

Nu kan antingen bussen ha ett överflöd av platser kvar eller så är det nästan fullt, i vilket fall berättelsen fortsätter som följer. Vi anländer till hållplatsen närmast gymnasiet där det väntar lika många som hälften av oss som redan sitter på bussen är. Alla tränger sig in på bussen och sittplatser intas undan för undan innan några till slut ger upp och ställer sig mitt i bussen. Platsen bredvid mig och möjligtvis en till är nu fortfarande tomma.

...

Och sen så har vi ju de gånger som alkoholister åker med, men eftersom jag inte känner för att sitta och skriva svordomar nu så tänker jag hoppa över att berätta i större detalj om hur de sitter och skriker, super och spiller öl i mitt-gången.

Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.

51

Av någon oförklarlig anledning så blir jag väldigt ofta bloggsugen när jag ska gå och lägga mig. Detta vore inte något problem om det inte vore för att jag sällan läger mig före klockan 02:00.

Knepigt.

Eftersom jag är aningen egotrippad, attention-whore och allmänt nyfiken så har jag lagt upp en liten poll här bredvid som jag skulle uppskatta om så många som möjligt röstade på.

Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.

50

Jag tycker om att få komplimanger.

Det kanske inte är det mest revolutionerande avslöjandet, men så är det. Jag tycker också illa om att få komplimanger. Motsägelsefullt? Precis.

Så här är det. Jag är singel, något som borde uppfattats av de ca många inlägg jag gjort då jag gnällt och klagat på hur jag är singel men spanar in tjejer som jag sen inte får ihop något med. Att vara singel under så här lång tid, kopplad med hur litet intresse jag uppfattat från det motsatta könet, leder till jag blir aningen negativ och alltmer kritisk till mina fysiska och mentala aspekter.Då gör komplimanger sin entré.

"Du är så trevlig och skulle kunna få vem du vill."

"Du ser så fin ut i håret."

"Det där [ljudet som du gör] låter så mysigt."

Tre komplimanger jag fått av nära vänner. Tre komplimanger som värmer otroligt mycket när man hör dem och får en att känna sig speciell i världen.

Tre komplimanger som inte borde tänkas på under nattdalar, då man är så pessimistisk som bara går och tycker synd om sig själv. Om allt som sagts är sant så borde jag inte sitta själv och tycka synd om mig själv. Jag borde ha någon att sitta och mysa framför en film med. Någon som jag bara kan hålla om och känna att nu är allting bra och jag behöver inget mer.

Men så är det ju inte.

Och så kommer det inte heller bli.

I alla fall så länge som jag saknar något som kan liknas vid initiativ-förmåga.

...

Det var ju är muntert 50:e inlägg jag lyckades snickra ihop.

Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.

49

En dröm

Jag ligger på sida ovanpå ett mjukt underlag, kanske en säng. Allt är mörkt förutom det ljus som skiner ner och lyser upp hela underlaget. Mittemot mig ligger X. Vi är båda iklädda vanliga kläder och tittar varandra i ögonen. Hon ler.

Jag låter mina ben leta sig fram mot hennes och trasslas ihop med dem. Hennes leende byts ut mot en min som visar obehag.

Drömmen skiftar.

Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.

48

Det känns lite som att jag skulle behöva en lite mera optimistisk inlägg här högst upp.

Kladdkaka är väldigt mumsigt.

'Mumsigt' är tydligen inget ord.

Det här fungerar inte riktigt...

Vi höres vid nästa trå- SKYRIM!

Jag har köpt Skyrim. Det är ett väldigt roligt spel som jag skulle kunna prata om, men jag tvivlar på att någon skulle vara speciellt intresserad av att läsa det. Inte för att resten av mina inlägg har det mest intressanta av innehåll, men det är principen som räknas. Nu närjag tänker på det så är jag inte riktigt säker på vilken princip det är jag menar...

...

Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.

47

Det är spännande hur jag kan känna mig förrådd för att Du lever Ditt liv.
Du är inte skyldig mig någonting.

Du har rätt att göra som Du vill med Ditt liv.
Visserligen skulle jag föredra om Du inte gjort det Du gjort.
Men jag borde inte klaga så länge som Du har det bra.

Vi höres vid nästa tråkig tillfälle.

46

Ett öppet brev till Dig

Jag tycker om Dig. Väldigt mycket. Jag har tyckt så under en lång tid nu, men jag vet inte riktigt när mitt intresse för dig skiftade från det hos en vän till någon som skulle kunna vara mer. Detta intresse har Du märkt av, både genom att läsa mina halvt patetiska statusuppdateringar bestående av citat på Facebook, och att prata med mig i grupp eller på tu man hand.

Anledningen till att jag använder tilltalar Dig som "Du"och "Hon" och på så sätt säkerligen driver både Dig och andra till vansinne är rädsla. Jag är rädd för att Du inte känner på samma sätt som jag och hellre undviker mig än att umgås med mig. Detta må verka fånig, men det är tyvärr så mina tankegångar går.

Under sommaren har jag inte träffat Dig, faktum är att våran kontakt nästan inte existerat. Tack vare Internet och telefon har vi i teori när som helst kunnat prata med varandra, men jag är ju rädd för att förlora en vän om jag berättar sanningen, och Du har inget skäl till att prata med mig.

För några veckor sedan bestämde jag mig för att skolstarten skulle få vara scenen för mitt avslöjande, men på grund av den tid som jag har haft på mig att fundera så har tvek och tvivel smugit sig in i mitt sinne igen och jag är tillbaka där jag började i Juni.

Jag vet inte varför jag skriver det här nu, eller överhuvudtaget. Det här kommer inte lösa något. Det är bara ett skrik efter uppmärksamhet, både från Dig och alla andra.

Jag tycker om Dig. Väldigt mycket.

Det här skrivs en tidig Lördagsmorgon och jag är mycket trött. Vi får se om det står kvar i eftermiddag.

Vi höres vid nästa tråkiga tillfälle.